Okej så jag har en rubbad egenskap som i halvfart förstör mitt liv, även kallat "social fobi". Så nu ikväll när jag gick hem ifrån en vän så går jag på en väg som sedan delar sig i tre vägar och ger mig lite valmöjligheter.

Väg 1: upplyst halvstor gata, busstrafikerad och fyllotrafikerad.
Väg 2: mörk smal stig, hög skrämselfaktor men noll folktrafik.
Väg 3: Stor upplyst gata med mycket trafik av bilslaget.

Vad väljer jag ? Jo den mörka vägen där det ligger som bäddat för att bli våldtagen, styckmördad eller uppäten av zombies. Varför ? För där va det minst chans att stöta på människor.

Kanske lika bra att säga till mamma att jag vill ha en rosa kista när jag dör om jag ska fortsätta såhär...

(Bild från Google)

Jag älskar när man smyger runt väggarna likt spiderman på gymmet för att man tror att man luktar svett när det i själva verket är den "lönnfeta" killen längre bort som har en stink radie på 100 meter. Ni vet den dära ljuvliga lukten som nästan sätter sig i kläderna och får vilka näshår som helst att fräta bort.

Han borde haft en varningsskylt på sig...

Jag tyckte att bipacksedlerna till några av mina mediciner var sjuka, tills L visar en av sina. Jag dog av garv, den var nästan lika lång som henne...

När jag samlat mig något och återgår till en form av allvarlighet ( jag har lite nedsatta funktioner i att vara allvarlig ) kollar jag lite på den och ser en av biverkningarna, "plötslig död"..


plöt-slig...död..................... HAHAHAHAHAHAHA

Note to self: Låt inte Fia läsa kartan, då hamnar man mitt i en gödselstack omringad av kor med dömade blick.


Akki gav mig en lagom stor chock idag. Hon brukar vara en duracell iller på amfetamin första rundan på agility vilket alltid leder till att hon hoppar ett hinder sen kör hon 5 segervarv runt banan sen är hon totalslut. Men hör och häpna för även idag var hon en duracell iller på amfetamin men idag gick det att styra henne så hon praktiskt taget flög igenom banan helt perfekt. STOLT MATTE !!!


Avslutade såklart på Mc Donalds och valpmys hemma hos Fia...

Jag: ( uppenbart väldigt nere och tycker livet är piss )

Vän: Hur kan jag göra det bättre ?

( tystnad )

Vän: Jag vet ! Vi köper mat, vad vill du äta ?

Detta häller jag i mig som om det inte fanns någon morgondag. Varför ? Jo det är nämligen så att jag blivit stolt bärare av ÄNNU en urinvägsinfektion...

Jag är nära-döden hungrig, mamma är inte hemma, min nedsatta handkapacitet hindrar mig från att bre mackor och laga mat...   Inser ni inte hur synd det är om mig just nu ?


Börjar ifrågasätta mammas kärlek till mig när hon lämnar mig såhär...

Efter noggrann observation kan jag nu konstatera 3 saker:

• Min arm tycks likna en inplastad karamell när jag duschar

• Jag har automatiskt förflyttats 15 år bak i utvecklingen då mamma måste knäppa mina byxor, sätta upp mitt hår and some andra grejor

• Jag har blivit något nykär i min vänsterhand och finner dennes existens mer relevant än tidigare

 

 

 

Funderar på att printa ut mitt mästerverk och sätta den på min dörr.

 

Man måste ju förvarna folket...